
Jag är 18 år. Myndig. Vuxen. Barnkonventionen är inte längre min. Jag får köra bil (i alla fall om jag tar körkort...). Jag får bestämma själv. Det känns skrämmande roligt, och jag vet inte om det finns något otöntigt sätt att uttrycka en sådan fascination. Igår var jag ett barn. Idag är jag ett barn i en vuxen människas kropp. Och när man får mat och är vuxen, då är man minsann glad.

Yay för födelsedagar! Och yay för alla fina människor jag har i mitt liv, som uppvaktar mig på min födelsedag!
0