karrooow.blogg.se -

Visserligen tre år av skratt till tårar, men också tre år av stress, press, ångest och massvis med plugg har passerat. Och här sitter jag nu mer tio dagar (inte skoldagar, D A G A R) kvar av min tid på gymnasiet. Idag när klockan var 13:23 lämnade jag in min sista uppgift. Jag försöker intala mig själv om och om igen att jag faktiskt är färdig. För visst ska det målas flak, och pyntas skola och allt sådant, men skrivandet, pluggandet och stressandet är över. Det är en konstig känsla av tomhet min kropp har varit fylld av hela den här eftermiddagen.

Jag skulle vilja beskriva känslan som den ni vet när man sett klart på alla säsonger, alla avsnitt, alla millisekunder av en serie, och den är slut. Ni vet den tomma känslan när en TV-serie tar slut? Så känner jag mig idag. Blandat med en känsla av eufori och lättnad. Visst har jag levt efter en ”fake it til’ you make it”-filosofi, men jäklar vad jag har kämpat för det här.

Så om 10 dagar ska jag kränga på mig en vit klänning, vita skor och vit mössa (fastän jag inte ens tycker om att ha vita kläder) och så ska jag springa ut genom portarna, mellan biblioteket där jag spenderat mängder av eftermiddagar i en lila soffa och café Ritz där jag slösat en rimlig del av mitt studiebidrag på rött te. Genom dessa portar ska jag springa (tror jag, jag har inte så bra koll ännu). Och just nu känns det tomt och ångestladdat att springa ut till en frihet jag inte tror att jag är beredd att hantera - men 10 dagar har jag kvar att vänja mig vid tanken att jag inte längre behöver (men förmodligen kommer) gå i skolan någonsin igen.

Det var det jag hade på hjärtat idag, 10 dagar till studenten.

Karolina Wessman