MENY
Folk undrar om jag någonsin tar det lugnt, och svaret är nej. I morse satte jag mig på ett tåg och sen en buss och sen en annan buss och nu är jag hos Wilma i Grebbestad där hon pluggar på marinen i ett år. Vi har spelat skitgubbe och cards against humanity med andra internatare, ätit carbonara och bäst av allt: hängt vid Tjurpannan och fotat vintern.
Var ju där i oktober och det är en väldig skillnad att se det i blå-lila istället för senapsgult. Västkusten är definitivt något av det bästa vi har här i Sverige, och den är så himla underskattad av människor som bor för långt ifrån den.
Wilma har lärt mig allt hon kan om olika snäckor och japanska ostron och bläckfiskar som finns närmare västkusten än man tror. Vi har fascinerats av is och saltvatten och nästan halkat massor av gånger för att naturreservat är sällan grusade. Men vi stöttade varandra så det gick bra. Imorgon ska vi äta brunch och leva life en stund innan jag måste åka hem. Det blir skoj.
0