Karolina Wessman

Vad är det hon vill säga?

Idag skedde något monumentalt. Något som verkligen bör dokumenteras i ett blogg inlägg. Det skedde efter att jag hade spenderat en del tid på jobbet. På min arbetsplats som numera har en väldigt mycket finare fasad än för ett år sedan och till och med lite mindre tid ändå. 

Det skedde också efter att jag nästan kommit för sent, men med andan i halsen tagit tåget till Trollhättan och spatserat över kullerstensgator till min broder och Elviras lägenhet. Inte alldeles för långt efter.
Efter ganska många kullerstensgator faktiskt. Det borde vara helt rimligt att ha kullersten överallt. Så himla fint. Men det är väl kanske för att jag aldrig behövt lägga kullersten som jag kan säga att jag tycker att alla gator bör vara utsmyckade på detta vis. 
Definitivt innan jag firade denna monumentala händelse och dessutom det faktum att Elvira är halvfärdig soc-tant, genom att äta sushi. En rolig grej med denna sushi var att det var mango på två nigiri. Förvånansvärt gott. 
Nu när jag dragit ut på det såhär länge är det väl inte mer än rätt att jag berättar vad det var som hände. Det hela började i oktober, alltså innan kullerstensgator och nästan-missade tåg. I oktober fyllde nämligen min arma fader 50 år. Och i present gav vi honom en resa... till San Francisco. Och nu är det bokat. Nu kan jag gå in i mitt sanna esse och börja pensionärsplanera resan in i minsta detalj, för att frångå allt jag tänkt när vi väl är där. Det hör mina resor till.