MENY
Spelar Dian Fossey av Säkert! på repeat medan jag läser dikter av Fröding och Tegnér. Skrattar åt hennes förklaring till början, där hon för publiken i fredags berättade att hon alltså ”inte har barn med Björn Olsson”, utan att han bidrog till hennes förlossningssoundtrack. Vet inte vad det är med låten, den är lugn, men både sorgsen och peppig. Kommer på mig själv med att nynna ”jag bryr mig inte om någonting” då och då, och kompenserar med att spela låten en gång till. Att nynna det var särskilt opassande när jag pratade med Aino i telefon igår.
Min favoritdel är i låten är där hon pratar om att hon går på Grammisgalan, och att fulla tjejer tar emot pris, men att för tio år sedan var det fulla killar. På något vis klankar hon ner på galan, genom att konstatera att alla ändå är fulla, men att tjejer nu vinner pris. Som att trots att det ändå inte är något att ha, så är det fortfarande inte något att ha men lite mer jämställt.
Låtar brukar kunna förklara hur jag mår, men jag vet inte hur mycket jag kan relatera till att Annika fött barn och allt som kommer med det. Men, någonstans säger hon ”har alltid velat inte bry mig om nåt”, och det kan jag verkligen känna att jag relaterar till. Inte att jag inte bryr mig, men att jag skulle vilja vara en sådan som inte la så mycket vikt i andras åsikter.
Tänk hur mycket lättare saker skulle vara, om jag inte tänkte på vad hundra andra människor tänkte om det jag gör. Som när man var barn, hur obrydd var man inte då. ”Har alltid velat känna ingenting. Har för mycket tankar när dom strider blir det wrestling. Huvet och hjärtat står i en ring”. Har tänkt mycket på det. Vi gick igenom foton, mamma och jag, i lördags efter att vi kampanjat med partiet. Hittade en bild på mig och min gula cykel, hur ball som helst. Varför kan vi inte vara lite mer som Annika säger att hon vill vara.
2