MENY
Jag skrev inte så mycket mer efter att vi satt på tåget. Ingenting för att vara helt exakt. Aino tyckte väl att det var dags att jag andades lite frisk luft och ta vara på båtlivet. Vi hamnade hur som helst på en båt till Tallinn. Nu är vi tillbaka på båten och har precis lämnat Tallinns hamn för färjor mot Stockholm. Hursomhelst vaknade vi upp i det land där Tallinn är huvudstad, aka Estland. Vi gick av båten, hamnade på en smal gata i en tebutik med lågt i tak. Teet var orimligt billigt och vi köpte massor. Massor innebär ungefär fyra påsar, varav en luktar marsipan och jag kan knappt vänta tills jag kommer hem och får smaka på det. Efter det var vi nöjda och glada med våra fynd, och spatserade vidare längs smågator och torg. Jag lyckades checka av nio av tio av alla saker som stod på min Tallinn-lista. Vi tog vara på så mycket som möjligt av vår tid i denna underbara huvudstad, och höll på att glömma bort att ta oss tillbaka till färjan - detta resulterade i att vi var de sista att checka in. När vi går i den långa tunneln påväg in på båten ropar de i högtalarna något på engelska som kan tolkas som ”dörrarna till båten är nu stängda”. Och vi trodde på dem. Så vi sprang och sprang. Och jag med min kaotiska förkylning kände blodsmak efter bara några meter. När vi nästan sprungit lungorna ur oss, för att tro mig, denna tunneln var lång, så kommer det en liten man med en liten vagn och på knagglig engelska säger han ”no no, not closed, no need to run”. Och sedan gick vi i lugn och ro på båten som inte alls hade stängt dörrarna. Nu när jag har fått tillbaka andningen efter vår lilla joggingtur, så kan ni få lite bilder från halvdagen i utlandet.
0