MENY
Så vi satt där och pratade om viktiga och oviktiga saker och så säger Aino att hon vill att Björn visar henne hur man klättrar upp på taket, för att Björn har berättat om en tidigare roommate som brukade klättra upp dit och sitta där på sommarkvällar och fascineras över människor som gick hem från studentpubarna. Björn svarar att vi kan ju passa på nu innan solen går ner, för att man kan se solnedgången hur bra som helst där uppifrån.
Precis innanför dörren finns en liten stege, till ett takfönster som går att öppna och klättra ut igenom. Så det gör vi. Solen sticker i ögonen när vi kommer upp på taket, den * sig i det terrakotta-röda taket och får allt att lysa. Vart man än vänder sig finns det soltäckta byggnader att beskåda. Sofiakyrkan, i ungefär samma färg som hustaket, där vi för någon timma sedan smög in och lyssnade på en brittisk kyrkokör.
Man ser Ainos skola, och den stora blåa kranen. Man ser isen som fortfarande ligger kvar på Vättern. Bakom Sofiakyrkan sticker den lilla skidbacken fram. Man ser klocktorn och glastak och tusentals fönster. Fast jag har upptäckt att jag mot förmodan är lite höjdrädd, så går det inte att låta bli att stanna kvar, sätta sig ner och titta medan solen går ner.
0