MENY
Letade igenom en låda med foton tillsammans med mamma, och hittade några guldklimpar från när jag och brollan var små. What better anledning att dela dem än just idag när den lite äldre bönan fyller år. Han blir 22 år. Han har officiellt nått åldern för Taylor Swift-skämtet som ännu inte dött ut (har det det när jag blir så gammal, så kommer jag ändå spela på det). Det är lite sjukt ändå, att han blivit hela 22, får samma känsla varje år, för att ju äldre han blir, desto äldre blir jag. Jag lider av en semi-allvarlig åldersnoja. Kan ibland slås av tanken att det finns saker man gör som barn som inte är lika naturliga när man är vuxen. En kan skämta om att det är okej för vuxna att bygga fort av kuddar och bara äta godis en hel dag, men det är en mer lättförsvarad idyll som bara kan försvaras av en åttaåring (med det sagt, om du vill bygga kuddfort och se samma film fem gånger på en dag, kör ditt eget race!).
Vi är vuxna nu.
De här bilderna på två skrikande små troll är från 2002, på färjan till Danmark med farmor och pappa för att hälsa på pappas kusin och hans familj. Minns inte så mycket från resan, bara att vi vaskade guld och fick medaljer på Legoland. Idag var vi inte på legoland, vi var i Oskars kök, men mormor och morfar och en gräddtårta. Det var nämligen inte bara gullunge-Oskars födelsedag, utan också gräddtårtans dag. Gräddtårtor får mig alltid att tänka på videofilmen från Oskars treårsdag när han på en treårings vis mumlar att han har grädde på nesan. Mamma gjorde detta väldigt påminnt idag när hon med ledsen min utbrast "det är ju redan 19 år sedan." Så lång tid.Men vi är vuxna nu.
Hans första ord till mig var "inte ha". Vi bråkade alltid när vi var små, men vi backade alltid varandra. Ni vet, som alla syskon bör vara. Ett av de värsta minnena är från när vi var hos mormor och morfar, och detta var på den tiden vi inte bodde precis bredvid dem, så vi hade tagit bilen dit. Jag och Oskar tävlade alltid om framsätet i mammas bil, och denna gång till den nivå att vi snubblade in i backspegeln så att den bröts av. Till historien hör att det visst redan var någon som hade brutit av dem, och försökt limma tillbaka den. Men ingen av oss fick sitta i framsätet på en månad. Vi bråkar inte alls längre. Är lite oense ibland, men alltid med glimten i ögat.
För vi är vuxna nu.
Han mötte oss vid bilen när vi kom förut. Mest för att han var påväg till bilen, och blev överraskad när vi kom. Utanför deras lägenhet står höga spretiga solrosor och skiner i solen. Påminner om pappas trädgård när vi var små och vi hade odlat en solros i ett litet traktordäck precis bredvid det stora plommonträdet. Vi firar Oskar med kaffe och gräddtårta. Alla förklarar vilka saker i hemmet de skulle behöva hjälp med av familjens elektriker. Mormor vill byta ett lysrör. Mamma vill att han kollar på bastuagregatet. Jag hittar på massor av olika saker som jag egentligen inte behöver hjälp med bara för att späda på önskelistan. Han bara skrattar.
Jäklar vad vi är vuxna nu, jag och brollan.
0