Veckan har ändligen kommit till ett slut. Ett väldigt lagom slut. Efter en vecka av stressigt tentaplugg och sedan allt som hör till studentlivet - som jag fick testa på i Jkpg, så har jag bara tagit det lugnt för en gångs skull. Någon gång måste man ju följa budorden och vila på söndagen, am I right?

Vi åkte iväg på en skogsutlykt. Med ostmackor och trocadero i utflyktsryggsäcken tog vi med Jenna till Dalslands djupa skogar, tittade på trädtroll och kastade höstlöv a la tumblr. Det var überhöstigt, och jag hade i vanlig ordning min gula halsduk som matchar allt. Jag fyllde minneskortet, och lovar härmed att dela med mig av höstguldet imorgon.

När vi kom hem åt vi pannkakor på beställning från allas vår älskade niobarrare, och sedan flyttade jag in mina plantor från altanen till sovrummet. Det börjar ju tyvärr bli så kallt att de inte kan vara ute. I alla fall inte på natten, så nu bor de i ett proppfullt fönster och på min hylla istället. Det roliga är att jag inte haft dem i mitt sovrum sedan jag planterade om dem i juni (en omplantering som resulterade i väldigt många fler krukor på grund av sticklingar som ville kämpa på egen hand), och om det redan var proppfullt på fönsterbrädan i våras, så är det än mindre plats nu. Därför står en hel armé på min ena bokhylla, och gör Maggio och CD-spelaren från 2002 sällskap.

Att vila varje söndag är tyvärr inte en rutin, men något som är det, och något som jag saknat under flera år, är någon form av TV-tittarrutin. Jag och mamma har alltså den senaste månaden tittat på Allt För Sverige. Ibland med mormor och morfar, men alltid i sällskap av en kopp te. Min favorit är Andrew, tycker han är härlig och älskar hur han är så himla nöjd med tillvaron i princip alltid.


0