MENY
Jag har börjat skriva så många texter. Skriver suddar börjar om. Sparar. Appen med mina anteckningar på telefonen är fylld av inlägg för saker jag tänkt att jag vill skriva färdigt. Publicera, få in i arkivet, kunna sitta där och scrolla igenom gamla inlägg och se tillbaka på svunna tider. Det känns dessutom rimligare att scrolla tillbaka till tider där jag skrivit om resor och roliga grejer som hänt under den varmaste sommaren på typ 100 år, än att scrolla tillbaka till inlägg från åttan när jag skrev om katter och tigermössor.
Det gick en månad utan att jag skrev något, kände att man får unna sig en paus om inte fingrarna värker av skrivarlust. Sedan gick en månad till och jag tänkte att jag har haft fullt upp, och två månader kanske ger en chansen att börja från början. Trots att där jag slutade inte var så pjåkigt så kanske man ändå behöver en nystart. Kompisar som jag träffar för sällan men ändå fick chansen att umgås med mycket påpekade att jag inte hade skrivit. Jag skyllde på att jag jobbade för mycket. Att jag hade foton utan texter och texter utan foton. Att min dator var alldeles för långsam och att jag när jag till slut börjat skriva istället dämpades av en fyraårig som började ge upp.
Tänkte när augusti började att då minsann skulle jag börja blogga. 31 juli satt jag och spånade. Fick sådan prestationsångest. Tänkte, kanske om jag byter bild på bloggen och gör om, städar och så kanske det blir kul. Minimalistiskt. Vitt, med lite gula detaljer, för jag älskar gult. Men det har inte blivit av. Jag saknar rutiner, struktur. Känner inte att jag kan börja var som helst och när som helst. Ska jag skriva om hur kul det var i Varberg när vi firade Karin, måste jag ändå skriva om något som hände innan dess. Man kan inte bara sluta i Paris och bara plocka upp någon annan stans.
Men nu har jag börjat få rutin. Idag har jag börjat plugga. Tekniskt sett så började jag förra måndagen, så det hade ju underlättat om jag hade fått reda på det tidigare än torsdag (med andra ord fyra dagar efter att vi faktiskt börjat). Så jag får studiebidrag, och får därför inte jobba lika mycket som förut. Känns rimligt med tanke på att jag studerar på heltid. Men ger mig ändå en orsak att sakta ner. Och jag har börjat känna att jag vill skriva igen. En känsla jag har saknat ett tag.
Så nu börjar vi om. Nu vänder vi blad och börjar från början. Välkomna tillbaka.
0